Och jag som tycker att Monopol är ett svårt spel

Jag tycker alltid att det är en sådan sjuk omställning jag måste göra när jag reser runt jorden. Och då snackar vi inte en vecka i Turkiet eller femton dagar på språkkurs i Frankrike. Jag menar Swedish Girl Sara vs. Sara från Söder som gick på EG. För visst vet ni hur jag är som person och vilka jag umgås med efter den informationen?

Här i staterna så är grabbarna helt seriösa när dom dansar till Party In The USA. Där borta i Sverige tycker jag att det är hysteriskt roligt om någon ens har lärt sig en mening från låten.

Här i staterna ska man älska att dricka sex hot damn shots på raken och kunna minst en New Boyz move. Och lyssnar du inte på Too Short är du liksom lite Too Much för allt normalt folk från Oakland som omringar dig.

Där borta i Sverige är det coolt om man har en hemlig drink i baren och har åsikten att det bara är förortsbrudar som dansar på White Room. För White Room är liksom the gräääj. Eller nej, så fort man fyllt 19 är det fan inte coolt längre. Antingen äter man söndagsmiddag med clubchefen eller så festar man inte där. Social networking hallåååå?

Här i staterna är det plötsligt status att känna en tönt eller två innanför de grekiska murarna av fraternaties och hoppas på att någon vill lira en sista omgång beer pong innan det är dags att tömma rummen på kush.

Här i staterna slipper man idioti-heirarkin men påminns ständigt av den hemskt osköna varför-skulle-jag-vilja-resa-någonstans-i-världen-när-jag-har-allt-här-i-USA-attityden. Det gör ont, men ack, det går att leva med.

Där borta i Sverige ska man ha en grym musiksmak. Man ska gilla sånt som får andra av dreggla av häpnad. Annars får man ta sparkarna. Precis som man får ta sparkarna för att man skriver något så fjolligt som det här.

Dö alla coola töntar. Ni gör mitt liv så svårt.