Jag gillar inte bumbibjörnar! Men du är helt okej...

Jag saknar dig! Jag saknar dig alldeless för mycket. Alla softa tunes på min dator har jag fått från dig så jag chillar med Miss Hannah Montana för att distrahera mig själv i några korta sekunder. Jag känner för Vedugnen pizza med det är ingen suddig söndag och du ligger säkert och slaggar i Schweiz. Vem ska jag nu hänga med till doktorn för att de är son till en hypokodriker? Dom har aldrig julmust på Statoil (här finns det inte ens någon sketen Statoil) och min säng är way to big for my long skinny legs. Roliga taxiresor existerar inte och jag gör inte längre några dåliga hyrfilmval... Vafan liksom. Shietz crazy dude.

Jag måste erkänna att det är rätt tråkigt att inte ha dig som en konstant undanflykt från den riktiga smurfvärlden. Kul. Neje.

Ibland tänker jag på hur coolt det vore att aldrig behöva sakna dig. Men det stannar alltid där, i tankegången, just för att jag aldrig riktigt tror på det tillräckligt mycket själv innan jag hunnit kastat mig på ännu en plan som tar mig över Atlanten. För miljonte gången. Cry me an ocean, jag vill ju bara ha dig... Så var gömmer du dig och varför är du inte här och hoppar i min säng?

Peace out.